Legionellainfektion (legionärssjuka)
Legionellainfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig och smittspårningspliktig sjukdom.
Infektion med legionellabakterier kan orsaka allvarlig lunginflammation som kallas legionärssjuka, eller mildare febersjukdom som kallas pontiacfeber. Legionellabakterier är vanligt förekommande i jord och vattensamlingar. Smitta sker genom inandning av bakterier från vatten i aerosolform eller inandning av partiklar från jord eller kompost. Sjukdomen smittar inte från person till person.
Legionärssjuka yttrar sig som en lunginflammation med oftast hög feber, huvudvärk och muskelvärk. Diarré förekommer ofta. Sjukdomsbilden är ibland mycket allvarlig, särskilt då sjukdomen nästan alltid drabbar personer som av någon anledning har nedsatt immunförsvar. Legionellabakterierna kan också ge upphov till pontiacfeber, en lindrigare självläkande sjukdom, med influensaliknande symtom med feber och muskelvärk. Inkubationstiden brukar normalt anges till 2–14 dagar, men kan vara upp till tre veckor.
Behandlande läkares ansvar
- Ge patienten information om legionella och hur det smittar - se smittskyddsblad.
- Angeläget att försöka få ett nedre luftvägsprov. Diskutera med infektionsläkare. Detta har stor betydelse för smittspårningen, då bakteriefynd i miljöprover från exempelvis bostad eller vårdinrättning inte kan kopplas till patienten om det inte finns prov från patienten att jämföra med.
- Smittspårning.
- Smittskyddsanmälan.
Mer om legionella
Relaterade länkar
- Sjukdomsinformation om legionella (Folkhälsomyndigheten)
- Objektburen smitta - Legionella (Folkhälsomyndigheten)
- Legionella i miljön – en kunskapssammanställning om hantering av smittrisker (Folkhälsomyndigheten)
- Legionellainfektion – sjukdomsstatistik (Folkhälsomyndigheten)
- Anmälningspliktiga sjukdomar (Folkhälsomyndigheten)
- Falldefinitioner vid anmälan enligt smittskyddslagen (Folkhälsomyndigheten)
- Legionella - Legionärssjuka (1177)
- Luftvägsinfektioner
